Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Små gröna trädpartier med sina snöhvita äppel- och
plommonträd afbröt behagligt den stela enformigheten.
Nedanför bergets fot badade de små röda och grå
stugorna mellan de stora gamla träden, sina hvita
skorstenar i det gyllene solljuset, och på andra sidan såg man
den vidsträckta blåa sjön med sina hvita svällande segel
och sina leende stränder.
«Kära hjärtanes! Skall I låta kaffet bli alldeles kallt?«
höres den goda Johannas oroliga stämma, och denna
kallelse ljöd icke förgäfves. Alla samlade sig nu i den
skuggiga bersån, som var bildad af blommande körsbärs-
och plommonträd, och njöto under lifvadt samspråk af
det förträffliga kaffet, som trots Johannas oro ännu var
fullkomligt varmt. Humlor och bin fyllde luften med
sitt oafbrutna sorl, och borta från granskogen ljöd
emellanåt gökens melodiska röst.
«Nu skall herrskapet taga påtår«, påstod Johanna.
«Var så god, fru Bellin! Ja, det är icke lönt, för se,
min fru, hon dricker aldrig mer än en kopp!«
«Åh gulle frua! Om inte frua dricker, så törs inte
de andra dricka heller, och då får kalaset ett snöpligt
slut, ty gubben har inte något annat att bjuda på. Se
här, får jag slå i en liten tår?«
Bellin var så oemotståndlig, att Esther skrattande
räckte fram sin kopp.
«O, så vackert vattnet glittrar mellan löfvet!« utropade
Edith, seende omkring sig med förtjusta blickar, sedan
hon satt ifrån sig sin kopp och nigit på skolflicksmanér.
«Det är Henrik Bellins skattkammare, fröken lilla!«
sade Bellin muntert. «Där har vår himmelske far nedlagt
en stor rikedom åt oss, och där får gubben dra opp
sina skatter ur djupet både natt och dag...«
«Och det gör farbror Stor med«, anmärkte Nina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
