Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och efter min enfaldiga uppfattning tycker jag mig finna,
att Guds barn alltid få fröjdas i tron och hoppet men
kunna ej alltid vara glada i känslan.«
«Ja, ja; jag tror allt, att frua har rätt! Hon har
gått länge i Guds skola, hon, och jag har inte långt
hoppat ännu. Men, ser frua, det känns så för mig, som
om jag aldrig skulle kunna bli ledsen mera nu, se’n jag
sluppit lös ur satans klor och kommit ända in i
himmelriket, där det är bara roligt, alltihop. Jag har därför
grunnat, om detta inte är rätt, då jag sett andra, som jag
vet äro snälla i Gud, för jämnan gå och se bedröfvade
ut. Till exempel madam Törne, som en gammal erfaren
kristen. Det är därför jag frågar, ser frua!«
«Madam Törnes naturlynne och
lefnadsomständigheter äro sådana, att hennes väg för det mesta går genom
’den mörka dalen’! Och fast den gode herden äfven
där är när henne, är där oftast så skumt, att hon icke
får fröjdas i hans ansiktes ljus. Och detta, tillsammans
med törnena på vägen, gör, att hon för det mesta får
tro utan att se, men salig är hon likväl. Och hvad er
beträffar, käre vän, så är ni just nu uppe i
bröllopsglädjen, och — hur kan bröllopsfolket sörja, så länge
brudgummen är när dem, men de dagar skola komma, då
brudgummen skall tagas ifrån dem, och då skola de sörja«.
«Ja, ja, min fastetid tör väl komma den också, fast
jag nu har goddagar. Men välsignadt är det i alla fall,
frua lilla, att brudgummen icke tages ifrån oss på fullt
allvar, utan att det bara ser så ut för oss. Ja, ’salige
äre de, som icke se och dock tro’! Det är allt visst det!
Och när det bär alltomkring, så har allt Henrik Bellin
sina duster nu också. Alltse’n jag blef vaken, har hustrua
min jämt hängt mig i tankarne. Hon hette Evelina Eld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
