Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IV. ”Ack, att där blott funnes en remna för ljuset!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lilla suckade djupt och utbrast:
«Ack, om Johan hörde Jesus till ändå!...«
Fru W., som hittills tyst afhört barnens samtal,
observerade, att Fina skiftade färg vid Ninas sista ord.
Hon vände sig till Nina och frågade:
«Hvem är Johan?«
«Han är ’hemmets solsken’«, sade den lilla med ett
skalkaktigt leende.
«Är han din bror?« frågade Edith.
«Ja — och han kommer hem nu snart och är så fin
som en kammarduksnål, säger pappa.«
«Är han stor eller liten?«
«Stor är han — mycket större än Fina — ja lika
lång som pappa, fast han inte är så tjock, och mycket
snällare, för se, han super sig aldrig full.«
«Hvarför kallar du honom ’hemmets solsken’?«
frågade Edith förundrad.
«Fina kallar honom så, och hon säger, att det blir
ljust i rummet, bara Johan kommer in, och så klappar
hon honom och tittar honom in i ögonen.«
«Nina, du skall inte ligga där och prata dumheter
för herrskapet!« ljöd det barskt där bortifrån spiseln.
«Jungfru Fina älskar väl sin bror bra mycket, då
hon gifvit honom en så betecknande benämning!« inföll
fru W. leende och vände sig mot den unga flickan.
«Ja, svarade Fina med tonlös röst, och fru W. såg
ett par tårar hastigt droppa från flickans ögon ned i
tvättbaljan.
«Det är godt att hafva en kär, jordisk broder, som
sprider solsken öfver vårt hemlif, men ännu lyckligare är
det, om vår himmelske broder Jesus, som är
rättfärdighetens sol, får spida ljus och värme i våra hjärtan, lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
