Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Glöm icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
du ser den allra vidast, Du har sett den från sjö-
fönstret och från Friskens stickelbärsbuskar, och kanske
från hällan, där Kistena ville ha gården byggd. Jag
ville haft dig ännu längre bort från den, ända upp i
skogsbranten — där först tycker du att den kommer
riktigt intill dig, bredare och blåare än någonstans.
Sen lär det finnas hällor och berg längre upp igen,
där man tycker sig rå om sjön ännu mer än vi
göra. Men jag ville icke längre upp än att jag kunde
räkna mina tjugu kyrkor och känna igen mina almar.
Ja, så var det en gång, men nu är det annorlunda.
Nu ville jag upp högre och högre, för att kunna
se mig omkring. Det är inte längre nog med kyrk-
tornet, som när förr i tiden några stodo däruppe och
andra stodo nedanför och frågade om eldsvådan och
man hörde om vartannat »var ä det?» och »nu, nu —
nu tar det fatt i en gård till, nu går hela byn» och
»hur kan det ha börjat?»
»Det är väl det vanliga,» säger någon, »de har
haft sot i skorstenen och för stark fyr.»
»Ja,» säger mor Anders vid smedjan, Bertha du
vet, »måtte där bara ingen ha satt eld på det, för
det är så hemskt alltid. Så får det väl byggas opp
igen, det som brinner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
