Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast lite förargliga för en man som alltid varit suverän
och allom bjudande. Så till exempel när det kröp fram
ur honom, medan de sutto i Svens stuga, att han icke
fått ligga så länge han ville på söndagsmorgonen: till
sådant bara log Sven ett gott och stilla leende. Ingen
kan förtänka att det roade honom. Det låg nu också
något visst komiskt i att sådant skulle hända Spissen,
som aldrig kunnat få solen att gå upp nog tidigt. Men
saken var, att Spissen mera slet av iver än av vana
och därför, när det tog honom, inte alls generade sig
för att slå bort en timme. Sven log som sagt. Skrat-
tade högt gjorde Sven aldrig och hur han fick sitt
leende till stånd, vet jag knappt, ty det var liksom
hans ansikte inte kunde vecka sig. Över huvud var
han mycket stel och, tror jag, av princip orörlig och
gjorde ingenting onödigt utom det att han svor gruve-
ligt. Men han hade den förmågan i alla fall att gjuta
ett visst skimmer över anletet, medan tungan försiktigt
vätte läpparna.
Han tyckte ju, att det var fanken. »Men om du
bler liggande, vad vill hon göra? Ble du i sängen
en dag. Du får ta kommando, elles går det för fan.»
Och Sven framhöll ytterligare, att hon ju var en
gammal käring, många år äldre än hennes äkta man.
Men Spissen tycktes inte finna saken klarad ändå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
