Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
sig för sista gången, lugnare och mäktigare än han
någonsin orkat med, kan jag förstå — det var gruvligt
att vara med om, berättade mig Anders, »och jag
tyckte gu det var synd om na, jag kunde inte hjälpat»,
förklarade han, och det är kanske han som smittat
mig. Men när jag tänker på, hur hon så vände sig
och gick ut genom gången, som går från farstun till
trädgården, och ser hennes rygg därute på trädgårds-
gången, så kan jag icke annat än tycka som Anders,
för ett ögonblick.
Men varför skall man egentligen tycka det är
synd om en sådan? Måhända gick hon ännu i denna
stund och tänkte och sökte med alla sina näbbade
tankar: är här nånting att komma åt, är här något
vackert att pilla på och pilla itu. Eller hade i den
stunden alla hennes medusahalsar undergått sin för-
vandling och förlossning och somnat in och lagt sig
till ro som lockarna över en kvinnas panna?
Men återigen — med vad rätt hyser jag denna
inbillning, att innerst inne skulle bo en äkta män-
niskosjäl? Skulle man tänka sig, att någon gång
under utvecklingen, kanske redan i moderlivet, det
trasslar till sig med några muskelfibrer, för att ta det
enklaste, så att, låt mig säga, någon ansiktsmuskel,
eller någon annan muskel var som helst, blir lite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
