Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha vi tydligen vad här behövdes. Men om nu mor
Matilda får leva ett något så när vanligt liv, så blir
där kanske aldrig tillfälle till något sådant, och om
jag för min del känner mig viss på att hon, ifall det
gällde, nog skulle finna den geniala vägen, så kan det
aldrig bli annat än min privatmening.
Lat mig bekänna en frestelse som jag haft!
Satt jag icke härom dagen med Jobs bok i handen
och läste över Bakvången, och Matilda också, »Jag
giver dig honom i hand.»
Höll jag icke pa att utlämna dem, såsom
Herren utlämnade Job, och låta elände hävas över
dem.
Varför? Emedan jag ville höra deras innersta ton?
Och emedan jag visste vad klang den skulle ha och
hur den skulle växa och hur den skulle låta i sin
bristning — om det skulle gå så långt.
Och så lade jag på — sorg efter sorg. För var
gång såg jag livsanden le så gott han kunde och gå
tillbaka in i sin stora kammare, och jag har alltid för-
modat att han därinne hade ett förråd av goda tröste-
drycker, och när han kom igen ut i fönstret var blicken
alltjämt varmare och slutligen liksom glödvarm, och
till sist började det gnistra vitt... Och många gånger
såg jag Matilda bli blek och ta sig för hjärtat. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
