Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Mannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Vinden suckar ju i moll och tjuter i moll, och havet
och skogen likaså.
Såsom varande i frågan okunnig och oansvarig, på-
står jag frankt — hur det så må bli med denna majvisans
urnaturlighet — att alla urkänslor yttra sig i moll.
Och då jag med gamle Platon antar att det finns tre
själar i kroppen, så säger jag, att den själen som bor
nedanför mellangärdet alltid tjöt och längtade i moll,
och att den gamla människans ton än var som hun-
dens tjut när han ängslas om kvällen av onda aningar,
än var som vildgässens låt när de om natten drivas
till ett osett mål, och kanske på många andra sätt;
men att sen den själen som bor i bröstet höjde sig
till klar dur och manliga mål; och att slutligen den
själen som bor i huvudet ordnat det förfärligt fint för
sig, så att den har all lust och längtan, ja, själva
ångesten inövad till klara steg och välstämda mått
och kan leka de båda tonsätten så in i varandra, att
vi vanliga stundom icke veta om sorg är glädje eller
glädje sorg.
Men ett vet jag, när jag nu sitter och tänker på
hur under de tusen åren majsången burits i vårmorgonen
ut kring tegarna och fram för stuglängorna: att de tusen
åren stundom vilja förefalla mig som en lång valborgs-
natt och en dröm om allt som i livet bullrar fräckt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
