Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Mannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt parerat med ett vida mera energiskt, »nä,
min liv», från Anders vid smedjan. Och Anders hade
traditionen för sig, och det en gammal helig sådan
från Odins tid. Ty var det mårtensgillet, så skulle
den nye åldermannen följas hem och övertaga byns
låda och bjuda på morgonmat, och var det ett majgille,
som det denna gången visst var, så skulle de se solen
och sjunga »Maj du är välkommen». Nu förstås,
under nya tideräkningen och den nya kommunalord-
ningen var det egentligen redan lösare med formerna,
och det kunde bero på lynne och beslut, om där blev
något gille, eller om natten skulle hållas ut eller ej.
Denna gången skulle det emellertid hållas ut, ty
ingen människa hade hunnit tänka på annat för allt
tal och sång och munhuggning, och klockan tre, när
det började ljusna utanför fönstren, hade gamle Åke
råkat ut för talerätten bara av den oskyldiga orsaken
att han rest sig upp för att säga godnatt. »Åke har
ordet,» ropade Anders, och det hjälpte inte. »Tyst,
därhänne, Åke ska säj nånting. Vi behöver höra ett
förståndigt ord igen.»
»Ja,» sade Åke, »då ska jag minsann säja ett riktigt
förståndigt ord osse, och det är det, att nu går
verkelin jag hem. Och nu önskar jag alle bys manna
och deras kvinnor och glyttar och krej en glädjelig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
