Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Mannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
gungande grenar och till skolan, som jag ju rymde
ur, men jag har inte lust mer för det i dag. Jag
lämnar mäster i fred att värma sig den tid han har
kakelugn, ty han vet nog att han inte har mer än
några veckor på sig, tills man kan få någon som är
längre kommen i tabellerna, och så skall han ut igen.
Om jag däremot visste alla mannarnas hundra
äventyr och tvister och påhitt och gillesgnabb, det
skulle just vara mig till nöje. Jag skulle vara man
att finna dem trevliga allihop. Finns det då inga
rackare eller åtminstone så kallade gökar i mina byar?
Jo, var lugn. I ingenting skall min socken stå efter
andra. Men de äro rätt umgängessamma sådana
också, och jag har för resten kommit underfund med
att man aldrig får riktigt kom på en man, förrän man
ser på honom med hans hunds ögon. Här ha vi
t. ex. — nej, vi ha inte alls! Jag trodde jag skulle
hålla revy med mina mannar och se dem med deras
hundars ögon, men de ha ju inga hundar med sig!
Där träffade jag först på Per Knutsson i Flintgruvan,
men aldrig har jag sett honom med en hund efter
sig. Nog vet jag att hans hundar gläfsade glada när
han kom hem, man han har tydligen ingen aning om
att hundögon följa honom. De riktiga mannarna voro
aldrig försedda med hund, då. Men alltid hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
