Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Mannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säkerligen ; först gödselstaden vid gatan och förbi
den genom porten in på garden och stugelängan
längst bakom. Kanske var det just det naturliga —
liksom hästarna vända bakdelen mot vinden. Det var
för övrigt inte så galet pa den tiden att sta i stall-
dörren, med övre halvdörren öppen och armbagarna
på nederdörren och så ha hela gatan framför sig.
Jag kommer således störtande ner till den gamla
kyrkan, men där går minnets förlåt igen för mig, och
jag kommer av alltsammans icke ihag mer än fagel-
äggskransarna som vi hängde på våra bjälkar i stugan.
Ty där gjordes naturligtvis en väldig fångst. Sen
det blev hål på taket och vi fingo kliva omkring på
valven därinne, så lågo äggen där tätt och tätt. Hur
kajorna och sparvarna sen levde i förskingringen, det
må jag just undra.
Den tid som nu kom, kan jag lämpligen kalla
Interregnum. Det var varken gammal eller ny tid,
eftersom ingen kyrka fanns. Där kommo de väl
körandes och gåendes i långa rader om söndagarna,
kan jag tänka, Bakvången och allihop, tvärs igenom
byn och vidare till prostens egen kyrka invid hans
prästgård. Och så fanns det ingen skolmästare, bara
en mängd vikarier. Men för skolpojkarna var det
historiens heroiska tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
