Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
som det någon gång händer, ner till min by igen.
Det är »först predikan», alltså på morgonsidan. Men
jag är där i mycket god tid, ingen syns. Så går jag
mina långsamma steg omkring kyrkan, stannar och
ser mig om och stannar igen, som bruk varit i alla
tider, när man kommer med de första. Hade andra
varit här redan, så hade jag väl småningom skubbat
mig in i någon klunga, helst inne i någon av de av-
delningar som de stora strävpelarna bildade, ty där
stod man skönt i lä när det blåste och annars också
liksom mera skyddat och passande. Men nu var här
ingen och jag skred vidare. Ett tu tre, när jag kommer
förbi strävpelaren vid sakristian, vem står icke där
om inte gamle dragonen, han från stacken; vänder
sig hastigt om mot mig och knäpper sin vadmalsrock
som om han just sett på klockan: »Ja gu tror jag
icke...» Och samma chevalereska leende som förr,
när han hälsar på, fast ögonen blivit gammaltåriga.
Att han lever ännul Nå, han var kanske fyrti år när
han stod i stacken och nu är han kanske åtti. Han
kan leva ut ett par präster ännu. De svarta musta-
scherna ha blivit vita, och när orden gå ur munnen
stå mustascherna liksom förr i artigt giv akt — han är
nämligen inte av den sjudundrande militärtypen, utan
måtte ha bildat sig efter någon fin kapten med tunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
