Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän vid Häcken. Det var några år längre fram. Vi
bodde i var sin by, så om man for vägen, hade vi
långt till varandra, men när han gick ut i bortersta
skiftet av sin jord och jag gick ut i vår mark, så
kunde vi mötas. Det händer mig någon gång när
jag är kommen tidigt upp att jag går ut och sätter
mig på en pilvall där långt ute i ängafriden och
slickar sol, och så kommer han förbi på sin markväg
och sätter sig där med.
Och en dag har det hänt honom något. Han
har fått en bror hem, en rätt egendomlig figur. Jag
har sett honom ett par gånger gå fram och tillbaka
inne i deras trädgård — men det är alltså nu i
skrivande stund längesen. Lång och smal, i lång
svart rock, som om han vore en utsliten pastor. Ingen
här hade haft reda på honom på många herrans tider.
»Jag kunde nägu inte vara av med honom nu,»
säger Sven en dag, när han kommit in på detta ämne.
»För det är ett sådant sällskap för mig.»
Och, fortsätter han — med små pauser emellan de
olika reflexionerna — han har ju va’d en tosing på
ett sätt, förr, när han var ung. Ja, aldrig med nån
elakhet, men se han var inte som far ville. Och så
var han yr, jagu var han så. Men det var ett fasligt
gott hjärta i en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
