Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
likväl .skulle göra det för dina barns skull och gerna
uppoffra något af din beqvämlighet för deras helsa och framtid."
"Så, han sade det? M, hvad svarade du då?"
"Jo, att jag kände dig bättre än han, och visste att
något annat ej kunde komma i fråga. Hvad Agnes
beträffar, har hon alltid sett klen ut, men det är för ledsamt
att äfven Emilia nu ser så eländig ut."
"Ah, tycker du verkligen det?" Herrar, som sjelfve
lida af någon sorg, gå sällan utom sin egen synkrets, för
att se lidandet hos andra, vore det än de käraste.
"Du tänker väl skrifva härom snart? Det är ofta
svårt att få goda rum, om man ej i tid hör sig före."
Herr Lindsköld endast hostade, — det var som tungan
åter velat fastna-, men öfversten tog saken helt enkelt och
sade att han ville göra efterfrågningar bland sina bekanta,
bland hvilka han visste att några skulle resa till Marstrand.
Följande dagen kom han åter, och skyndade att fråga
brukspatronen, om han ännu hade skrifvit, hvarpå denne
svarade nekande.
"M, det var bra," säde öfversten, "ty nu kommer
jag med ett annat förslag. Du känner ju kammarrådet
Ljungfelt?"
"Jag umgicks med honom för längesedan, fast ej
numera; men jag har alltid mycket värderat honom."
"Förhållandet är, att han för "ett år sedan genomgått
samma sorg som du och nu ämnar friska upp sig och de
sina med en resa till Strömstad, — han tar med sig sin
syster Henriette, en dotter Therese och ett par yngre barn.
Éu föreslår jag, att äfven du reser till Strömstad, — der
är jag hemmastadd, och kan gifva dig anvisning till hvem
du bäst kan vända dig i fråga om rum m. m."
Detta lät nu för herr Lindsköld mera tilltalande redan
derför att han slapp att höra nämnas det evinnerliga
Marstrand, hvaraf han hunnit blifva uttråkad, och han lofvade
betänka sig. Men öfversten hade föresatt sig att göra slag
i saken. "Icke betänka sig nu vidare," sade han och tog
ett papper, för att skrifva ett beställningsbref, samt tillade,
med en liten tillämpning af satsen: ändamålet helgar
medlen, "hvad skulle väl Cecilia hafva sagt, om hon märkt att
du ej vårdade dig om hennes barn?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
