Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
iardig att flytta till Stockholm, men stannade nu qvar ett
par dagar längre. Derefter fick Emilia samla alla sina
själs- och kroppskrafter, för att kunna skota allt, ensam
som hon nu var; likväl fick hon mera hjelp, än hon väntat,
af denna dubbelnaturen Helena, som vid sådana tillfällen var
både kunnig, hjelpsam, välvillig och mild, hvilket nu så
mycket mer behöfdes, som Anna var mycket upptagen i
följd af sin mosters sjukdom och dödsfall. Herr
Lindsköld ville sjelf vaka och göra allt det biträde han kunde,
men tilläts blott sitta inne hos den sjuka — så kärt för
båda de älskande makarne. "Ack, om Rudolf vore hemma!"
tänkte Emilia-, men han hade nyss återrest till
landtbruksinstitutet, der han erhållit mycket beröm för sin flit,
arbetsamhet och väntade framsteg, och blifvit just som
uppväckt ur en slags sömnaktig dvala, som hittills hvilat
Öfver honom.
Till allas stora glädje blef fru Lindsköld bättre, så att
de om ett par veckor kunde börja tänka på inflyttning till
staden, hvilken det ock var angeläget att, om möjligt,
företaga med det snaraste, innan kylan blefve för svår. Den
tillstyrktes äfven af doktorn, till vinnande af bättre
sjukvård både i ett och annat afseende, än som var möjligt
på landet. Ej utan svårighet gick inresan, hvilken
naturligtvis följdes af några dagars försämring, och då den nye
doktorn föreskref den allra noggrannaste vård och skötsel,
blef det en ny anledning för Emilia att så sällan
sommöj-ligt lemna mammas säng, vid hvilken hon var outtröttlig.
Tillståndet förblef nästan oförändradt tills emot julen, då
det tycktes blifva sämre. Fru Lindsköld bad så innerligt
till Gud, att han ej skulle störa högtiden för familjen, och
hennes böner måtte ha blifvit hörda, ty hon blef verkligen
något bättre under julen, men snart var det åter som förut.
Under denna tid fick Emilia i sjukrummets enslighet och
stillhet af sin goda moder inhemta många goda råd och
lärdomar, genom hvilka hon kände sig helt lugn och
fridfull. Alla öfvertalningar att vara borta, och att detta vore
nödvändigt för henne, ville hon ej höra talas om; och
hände det någon gång för en kort stund, så kände hon
deraf blott tvång i stället för förströelse, och var så nöjd,
då hon fick aflägga salongsminen och salongsdrägten, och
hos sin älskade moder fortsätta aftonen och natten. Visst
gjorde hon sig förhoppning om förbättring, helst den sjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
