- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
66

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet. - Tjugoandra kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i verket, och de båda flickorna talade nu ständigt
franska sinsemellan, äfven i sällskap, när det ej var opas
sande. Yid ett sådant tillfälle kommo de båda vännerna
Ahlfelt och Bernheim och frågade, om de ej finge deltaga
i konversationen. "Jag," sade den förre, som icke var
så hemma i språket, "åtminstone som åhörare," hvilket ock
för det mesta blef fallet; hvaremot Bernheim var mycket
språksam och intog sina åhörare med sitt vackra uttal,
sitt behagliga framställningssätt och sina intressanta
beskrifningar öfver hvad han sett och erfarit på sina resor. Den
dystra minen och slutenheten voro borta, och han tycktes
lefva upp igen. Efter denna början såg man ofta i
sällskaper den lilla franska cirkeln i förtroligt samspråk till
inbördes nöje och uppbyggelse.

Tjugoandra kapitlet.



Varen kom med solsken och fogelqvitter, och hos alla
uppstod, som vanligt, längtan till landet, dit flyttningen ock
skedde i Maj månad uti det herrligaste väder. Huru njöt
icke Emilia af att få komma ut till sina blommor, sina foglar,
till allt det lif, som denna årstid spritter i hvarje vrå af
naturen och hvarje stund mer och mer utvecklar sig.
Hvarje morgon tyckte hon sig hafva försummat så mycket
af lifvet, när hon såg hur mycket nytt sedan aftonen hade
utvecklat sig. Hon kände sig på ett underbart sätt lyftad till
alla dessa goda gåfvors gifvare, och manad att under bön och
tacksägelse njuta deraf. Huru fattiga förekommo henne ej
alla vinterns så kallade nöjen och lustbarheter, öfver
hvilka nu glömskans dimma fick fritt falla. Men i stället
upptogos hennes tankar af nya försköningar och
anordningar i trädgården, dervid hon hjelptes af den snälle
trädgårdsmästaren, som för det mesta tyckte att hvad fröken
sade var bra.

Främmande blef det i år mer än vanligt på Eorsvik,
i anseende till de nya bekantskaper som blifvit gjorda
under vintern, .men Emilia var nu rätt mycket hindrad att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free