Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
då naturligtvis medtagas, och Rudolf påminte försigtigtvis
att ej glömma äggen till pannkakorna. Men följande morgon,
när afresan bordt ske, hade Cecilia fått ett annat uppslag
i sitt hufvud. Hon hade gjort sig till regel att studera
sin mans tycken och känslor, och att reda hvad som i det
fallet hos honom sjelf kunde vara dunkelt och grumligt,
så att hon fick klart för sig hvad han verkligen tänkte
och tyckte, under det hennes eget tycke sällan kom med
i räkningen, "ty," sade hon, "det är nog i längden bäst
att icke för mycket hålla på hvad man sjelf tycker om."
Nu tyckte hon sig finna något mörkt och missbelåtet uti
sin mans utseende. "Jag tror ändå," sade hon, "att vi
hellre fara till Ny torpet."
"Säger du det?" sade han med en så tillfredsställd
och kärleksfull blick, att hon kände sig till fullo belönad
för allt det obehag och de bryderier hon visste att hon
hade att förvänta i följd af förändringen, "men du vill
det icker"
"Jo," sade hon, "det vill jag visst!" — och så var det
nu för den blickens skull, och så gick hon att bestyra
åtskilligt för resan samt för att tala med barnen, som,
glada och muntra, äfven hade sina små bestyr. "Nu skall
jag säga er, att resan ändå blir till Nytorpet. Pappa vill
så ha odet, han har angeläget att komma dit."
"Ah, åh," ropades nu från alla håll. Rudolf lugnades
dock snart, när han blott fick veta att pappa ville det.
Emilia fick gråten i halsen, och måste gå ut, för att gifva
utbrott åt sina känslor. "Fritz frågade, om ej det, som en
gång var sagdt, skulle vara sagdt, "det har både pappa
och mamma och herr Brandt sagt, och att man skall
tänka länge, innan man tar ett beslut, men sedan..."
"Tyst nu, Fritz," sade modren, "det ges undantag, som
barn ej kunna förstå." Hon ville ej tukta honom så som
han förtjente, utan gick genast ut-, men Fritz greps af den
mörka, missnöjda minen hos sin älskade mamma, och
ångrade sig mycket, sedan han funnit att han ej uppfört sig
som han bort, samt tänkte: "det skall bli jag, som bäst
underkastar mig pappas och mammas beslut, både nu och en
annan gång." Cecilia gick till Lotta och omtalade
förändringen. Hon, alltid tålig och nöjd med allt, fick veta,
att de snart en annan dag skulle få gå till Löfängen,
hvilket icke ansetts nödigt att omtala för barnen, som modren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
