Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hudsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 HUDSJUKDOMAR
Då de häftigaste inflammationstecknen givit med sig, väljer man
milda salvor, pastor eller vad som kanske i allmänhet är av bättre
verkan ströpulver (puder). Salvan strykes lämpligast på linne och
appliceras på detta sätt på de eksematösa hudpartierna, lätt
fasthållen medelst en binda.
Pastorna äro av torrare, fastare konsistens än salvorna. En god
pasta är den s. k. Lassars pasta, som består av zinkoxid och
stärkelse, 25 gram av vardera, 50 gram vaselin och 1 å 2 gram
salicylsyra. Vanlig zinksalva kan även användas.
Bland lämpliga ströpulver kunna vi nämna: talk, zinkpuder (5—
10 delar zinkoxid på 100 delar stärkelse eller talk).
I lindriga fall av eksem använder man redan från början dessa
ströpulver. Tvättningar med tvål undvikas.
Kroniska eksem fordra sin särskilda behandling, lämpad för varje
enskilt fall. Fjäll, skorpor, ruvor (krustor) och förhårdnat epitel
uppmjukas medelst oljor (olivolja, fiskolja, vaselin) eller genom
uppblötning (våtvärmande omslag) och avlägsnas genom
tvättningar. Därpå anbringar man någon mer eller mindre retande salva
eller penselsaft. Tjärmedlen äro särdeles lämpliga vid kroniska, icke
vätskande eksem. Bland salvor, som ägna sig för kronisk eksem
kunna vi nämna: diakylonsalva, tjärsalva (Unguet. Picis),
zinksalva.
Svåliga förtjockningar, ofta med sprickor, vilka ej sällan uppstå i
huden efter långvariga eksem, äro ofta tålamodsprövande att
behandla. Bad (klibad, gyttjebad o. s. v.) kunna ibland göra nytta.
För övrigt kunna, som nämnt, inga allmänna regler för eksemens
behandling uppställas, då de i varje anmärkningsvärt enskilt fall
böra noga övervakas och behandlas av läkaren, som ofta kan få
göra ombyte av medel under sjukdomens olika stadier.
Impetigo contagiosa kallas ett chudutslag, som är ganska vanligt
i synnerhet hos barn inom de lägre samhällsklasserna, mest i
ansiktet och på händerna och ofta förekommer samtidigt hos syskon
eller skolkamrater, alltså visande en viss grad av smittosamhet.
Hastigt efter varandra bilda sig pustler, vilka efter en eller två
dagar brista, varpå innehållet intorkar till en krusta (skorpa, ruva).
Flera sådana putsler kunna sammansmälta till större grupper.
Mellan de enskilda utslagen är huden alldeles normal.
Bristfällig hudvård (försummad renlighet o. d.) giver benägenhet
för denna sjukdom. Det allmänna befinnandet påverkas för övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
