Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnosjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606 KVINNOSJUKDOMAR
gifta fruar, vilkas män äro dem trogna, kunna bliva utsatta härför.
Om nämligen männen i sin ungdom ådragit sig sjukdomen, kan
denna någon gång i åratal, trots tecknen på densamma äro
obetydliga eller inga, bibehålla sin smittokraft och hos den intet anande
kvinnan giva svåra följder. För behandling av kroniska
sjukdomstillstånd föranledda av dröppelinfektion hava på senare tider serum
och liknande preparat framställts (gonargin m. f1l.), med vilka goda
resultat uppnåtts.
Abnorma blödningar och sekretioner äro tecken på att livmoderns
slemhinna angripits, smärtorna kunna ofta vara mycket starka. Ofta
förlöper det hela i början såsom förstärkning av månadsblödningarna
till kvantitet och smärtsamhet; ofta äro blödningarna mera
oregelbundna eller kontinuerliga.
Behandlingen, som naturligtvis alltid måste givas av läkaren, är
ofta långvarig och tålamodsprövande (penslingar m. m.). Allmänt
stärkande behandling (i synnerhet vid samtidig bleksot) är viktig.
Om bukhinnan misstänkes deltaga, är sängvila nödvändig.
Läge och formförändringar hos livmodern. Av dessa är den s. k
retroflexionen (»bakåtstjälpningen») ej så ovanlig.
Bakåtstjälpningen har i allmänhet nästan ingen sjuklig betydelse och hindrar
varken befruktning eller förlossnig. De fall då läkare behöver
ingripa äro sällsynta.
Framfall av livmodern, så att den till och med kommer att hänga
ut genom slidans öppning, kan utbilda sig, då de vävnader som fästa
slidan och livmodern i naturligt läge blivit förslappade. Sjukdomen
kan medföra mer eller mindre obehag och besvär, men är icke farlig.
Om ej bruket av »livmoderring», som inlägges varje morgon och
uttages och tvättas varje kväll, avhjälper obehagen är en operation
att tillråda.
Myom kallas en hård svulst i livmoderns vägg bestående av en
hård massa av bindväv och glatta muskler. Orsaken till denna
svulstbildning är okänd, ofta tyckas myomen vara medfödda, ehuru
de först vid 25—30 år börja göra sig bemärkta.
Ofta existera de länge utan att göra några obehag. De växa
långsamt, men vid äldre år taga de stundom starkare fart i växten.
De kunna uppnå kolossala dimensioner. Huvudsymtomet är eljest
blödningar, ofta rätt starka. På grund av sin storlek kan svulsten
också vålla besvär genom att utöva tryck på nerver (smärtor), blåsa
och ändtarm [svårigheter vid urinering och avföring).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
