- Project Runeberg -  Hemmets läkarebok /
581

(1924) [MARC] Author: Julius Lagerholm - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögats sjukdomar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÄMMANDE KROPPAR I ÖGAT. SÄRSKADOR 581

tränga, borra sig så fast i hornhinnan, att de endast genom vassa
instrument kunna borttagas. Om de äro mycket små, kunna de
lättast ses, om man för sitt finger framför den undersöktes öga i
olika riktningar, under det man låter honom fixera detsamma.
Främmande kroppar i hornhinnan vålla särdeles häftig smärta. Endast
en läkare bör tillåtas att borttaga dem, vilket han kan göra alldeles
smärtfritt, genom att indrypa en droppe kokain i ögat.

En förträfflig metod att uttaga flisor av stål och järn, vilka enligt
erfarenheten äro de, som kanske vanligast förekomma, är att närma
en kraftig magnet på lämpligt sätt till ögat och sålunda utlocka dem.
Man har till och med konstruerat instrument med magnetnålar, som
vid närmande till ögat kunna visa, om den i ögat inträngda kroppen
är av järn eller stål och sålunda kan dragas av magneten.

Sårskador å ögat, som träffat randen omkring regnbågshinnan,
äro särskilt farliga och kunna vålla svåra inflammationer. Om
regnbågshinnan inläkes i ett sår å ögongloben, vartill stor benägenhet
förefinnes, är även detta en farlig sak. Läkaren brukar därför, om
regnbågshinnan lagt sig i såret, söka bortklippa en del av densamma.

Sårskador å ett öga, vilka träffat randen av regnbågshinnan, och
1 synnerhet sådana fall, där en främmande kropp kvarstannat i ögat,
äro ytterst farliga på grund av att de så lätt leda till en s. k.
sympatisk inflammation på det andra friska ögat, vilken om den
fullständigt utbrutit, slutar med synens förlust. Den tid, under vilken
man har mest att frukta för den sympatiska inflammationen, är
tiden fyra till åtta veckor efter skadan, d. v. s. då inflammation å det
skadade ögat är häftigast; sedermera, då detta börjar skrumpna och
lugna sig, är den största faran över. Den enda räddningen för det
friska ögat är att vid minsta misstanke på en sympatisk
inflammation låta borttaga hela det skadade ögat, även om synförmågan på
detsamma icke är fullständigt utslocknad. Är den främmande
krop» pen kvar i ögat, kvarstår faran för den sympatiska inflammationen,
även om det skadade ögat förefaller alldeles lugnt och den
främmande kroppen väl inläkt. Till och med åratal efteråt kan sjuk:
domen uppflamma, varför det är säkrast att i sådana fall tidigt
borttaga hela det skadade ögat. Om efter en sårskada å ögat detta
förstöres under ymnig varbildning (s. k. panoftalmi), behöver man
ej frukta för sympatisk affektion av det friska ögat. Denna
uppträder mera vid de smygande inflammationerna utan varbildning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlakbok/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free