Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukdomar i ämnesomsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCKERSJUKA 403
sällan är detta påfallande redan vid sjukdomens första början; är
könsdriften (potensen) länge bibehållen, bör detta uppfattas såsom
ett gynnsamt tecken i avseende på sjukdomens förlopp. En viss
benägenhet för lungsjukdomar, lunginflammationer och tuberkulos
förefinnes i synnerhet hos yngre individer. I många lätta fall av
diabetes är det allmänna befinnandet knappast stört.
Vid de svårare formerna av sockersjukan är patienten utsatt för
faran att helt plötsligt duka under för ett egendomligt tillstånd, som
fått namnet »diabetisk coma». Ibland utan föranledande orsak,
ibland efter föregående magoordningar, dietfel, bronkiter 0o. s. v.
inträda häftig huvudvärk, stark oro, yrsel, därpå sömnighet och
slutligen full medvetslöshet, åtföljd av en egendomlig andnöd med
hastiga, högljudda, djupa andetag. Detta tillstånd kan sluta med
döden redan inom några timmar, vanligen dock en eller två
dagar. Ibland kunna de sjuka repa sig, men endast övergående.
Vari sockersjukans egentliga väsen består, är ännu till stor del
en gåta. Säkert är, att vid densamma sockermängden i blodet
överstiger den normala, och att den sockersjuke ej har förmågan att i
så hög grad som den friske använda och förbruka det för övrigt
på normalt sätt bildade sockret.
Ju yngre den sjuke är, desto hastigare förlöper sjukdomen, barn
duka ej sällan under redan efter några månader; de få dock
lyckligtvis högst sällan diabetes. Ogynnsammast är naturligtvis
komplikationer med lungtuberkulos. Den diabetiska coman är den mest
överhängande faran i svåra fall.
Vid behandling av sockersjuka måste alltid en läkare leda det
hela. En i varje fall strängt ordnad diet är alltid det huvudsakliga
medlet att ernå en förbättring och motarbeta sjukdomens
fortskridande. Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt tvivel, att
alla sjukdomssymtomer försämras vid förtärandet av socker och
stärkelsehaltiga ämnen för att i stället vid uteslutande eller
inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.
Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av
äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i
urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de
svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av
äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga
mängden kol i form av fett. Detta är huvudprinciperna vid
behandlingen av sockersjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
