Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 MATSMÄLTNINGSORGANEN
nära förening med den övriga massan. Man kan förvissa sig om
glasyrens rätta beskaffenhet på följande sätt: vid anslag på kärlet
med ett hårt föremål, t. ex. med fingerknogarna, skall det giva en
klar, god klang, glasyren skall vara hård och glänsande, ej låta repa
sig med en knivspets, i värme ej kunna avlossas i bladform och vid
kokning med svagt saltat eller med litet ättika (!/3,) försatt vatten
ej avgiva bly till detta. Därför är det säkrast att alltid före
begagnandet behandla nya kärl med kokhett vatten, helst med tillsats
av något ättika, samt att före och efter varje bruk noggrant
rencgöra dem för att fullständigt avlägsna alla ofullkomligt inbrända
delar av glasyren. Även böra salta och sura födoämnen ej få koka
över en timme eller stå för länge i glaserade lerkärl. Dåligt
glaserade sådana gör man bäst i att helt och hållet undvika, ty i dem
erhålla dels födoämnena en dålig smak, dels kan såsom nämnt bly
avgivas från glasyren och leda till blyförgiftning, vilken är så
mycket farligare som den inträder oförmärkt och smygande. Om
blyförgiftningen och dess följder hava vi på annat ställe ordat.
Bland brukliga metallkärl äro järnkärl nästan de enda, som ej
kunna meddela födan några giftiga ämnen. Vid kokning i desamma
skulle dock järn kunna lösas och fördärva färg och smak på födan,
om kärlen ej vore emaljerade eller förtenta. Emaljen bör dock ej
heller innehålla bly, vilket ej sällan är händelsen, och likaså bör ej
vid förtenning för mycket bly vara tillsatt. Emaljen har den
olägenheten, att den vid olika temperaturer utvidgar sig helt olika mot
järnet, varför den lätt blir sprickig och därigenom underlättar
lösningen av järnet och av blyet i dålig emalj. Numera tillverkas dock
flerstädes en god och hållbar emalj, fri från skadliga beståndsdelar.
Den oskadligaste av alla metaller är säkerligen aluminium, vilken
ej oxideras eller förändras vid kokning. Alla andra metaller, även
silver vid större halt av koppar, kunna, åtminstone under vissa
omständigheter, avgiva giftiga ämnen till de i dem kokta födoämnena
och till och med åstadkomma förgiftning. I synnerhet gäller detta
sura, salta och feta födoämnen, likaledes om födoämnen under
längre tid förvaras i sådana kärl, eller om man efter kokningen låter
dem kallna i desamma. Försiktighetsmåtten härvidlag falla av sig
själva. Främst av allt måste erinras, att alla metallkärl utan
undantag, även silverkärl, före och efter varje användning måste skuras
fullkomligt blanka och rena. I rena, även utanpå blankskurade
metallkärl, koka vätskor även fortare och lättare än i orena, utanpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
