Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALARIA, FROSSA, SUMPFEBER 123
ligen själv fortfarande kan vara sjuk, men aldrig smittar andra eller
på annat sätt ger upphov till nya sjukdomsfall å denna nya plats.
Giftet synes.således ej kunna komma ur kroppen i verksam form.
Man antog därför, att själva marken var sätet och
utvecklingsplatsen för sjukdomsgiftet, beroende av markens fuktighet och
lufttemperaturen samt luftens tillträde till fuktiga jordlager, då t. ex.
i sumptrakter, vattnet under den torra årstiden börjar sjunka.
Malarian uppträder, ju också företrädesvis vid sommartiden och i
södern. Att malarian visar sig i anfall med regelbundna mellanrum
såsom »varannandagsfrossa», »vartredjedagsfrossa», och att, om
den uppträder varje dag, den dock kommer i anfall vid en viss tid
på dagen, hade man också observerat.
År 1881 upptäckte en italiensk vetenskapsman i blodet hos
malariasjuke de små mikroorganismer, som fötorsaka sjukdomen, de
s. k. malariaplasmodierna. De leva i de röda blodkropparna och
utveckla efter viss regelbunden tid — somliga efter en dag, andra
efter två o. s. v. — frön, sporer, vilka utgjutas i blodet och
intränga i nya blodkroppar, därvid framkallande ett malariaanfall. På
sista tiden har man nu upptäckt, att dessa små organismer höra
till det slags lägre parasitiska varelser, som behöva flera olika
»värdar» för att genomlöpa de olika stadierna av sin utveckling. Detta
förhållande är bland den lägre djur- och växtvärlden ej så ovanligt.
Sålunda leva en del inälvsmaskar under en period av sitt liv i vatten
och hava därunder ett helt olika utseende och helt annan byggnad
än såsom färdiga maskar, äro ett slags vattendjur, så att man förr
ej alls anade deras sammanhang med den färdiga inälvsmasken,
utan tog dem för ett alldeles särskilt djur. Först sedan de
genomlupit detta skede av sitt liv och kanske ännu ett eller flera andra helt
olika äro de farliga för den sista »värd», människa eller djur, hos
vilka de, såsom den färdiga inälvsmasken, äro parasiter och
framkalla en viss sjukdomsbild. Man har nu funnit, att
malariaplasmodiernas sporer, då de utkomma från människan, befinna sig i en
utvecklingsform, som ej är direkt farlig för människan, emedan de
först måste tillbringa ett skede av sitt liv i en viss myggas
(Anofeles) kropp. Först därefter bliva de ånyo malariaspridande bland
människorna och inkomma i blodet genom de nämnda myggornas
styng. Huru de inkomma i myggornas kropp är ej fullt känt;
antagligen erhålla de dem på något sätt från sumptrakternas mark,
där de då finnas i en för människan ofarlig form. För sina
epok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
