- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
166

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från närmaste bryggeri. Då bakades vetebröd och så
kallat jästbröd. Till det sistnämnda användes
råg-sikt. Till deg av sammanmalet rågmjöl sattes surdeg.
Hur man fick detta jäsämne? Jo, av föregående
veckas bröddeg hade man kramat ihop en klump. Den
förvarades och sattes till vid nästa bak. Saknade man
surdeg var det att gå till nästa stuga för att låna.
Aldrig hörde jag att någon fick avslag på en sådan
begäran, men väl att en torparekäring sade till den surdeg
hon fick igen i stället för utlånad: "Går du bort å blir
mindre så ska ja vete te hålle da hemme!"

Av det som blivit sagt framgår, att den surdeg som
användes till en deg kunde ha gått igenom tusentals
vad ursyrligheten beträffar. Den tycktes inte ha haft
någon början, och kanske den inte heller skulle få
något slut, förrän domsbasunen väckte skrämsel över en
fallen värld.

Man visste i allmänhet inte, hur man skulle bära sig
åt för att få ny surdeg när den gamla blev alltför
bit-tersyrlig. Men i varje socken fanns det emllertid alltid
åtminstone en klok gumma, som kunde konsten. Vid
midsommartid lägger sig honungsdagg över vissa
lövträds blad. Sådana daggblänkande blad samlades och
bakades in i osyrad deg. Efter några varma dagar var
den nya surdegen färdig, och mot lämplig
vedergällning kunde en husmor få med av den. Hade hon
gammal surdeg kvar, vrakades den. Vanligen förbrändes
den bland glöden på ugnsärilen.

KLÄDER.

Fram till nödåren på 1860-talet skaffade sig varje
menig man årligen en vinterdräkt av vadmal och en
sommardräkt av blångarn. Den sistnämnda
begagnades även till underbeklädnad om vintern.

166

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemitjust/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free