Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DE GAMLAS MUN
Att få gammalt folk att berätta egna hågkomster
eller historier de hört om vidskepelse, trolldom och
sådant där är inte så lätt. Det har jag många gånger fått
erfara då jag gjort mina uppteckningar från
ungdomstiden. De ana, de goda gamlingarna, så lätt drift och
rackartyg när de bli utfrågade, och deras ord falla trögt
och ovilligt med resultat att man just ingenting får
veta. Men jag hade, skryt till sägandes, min egen lilla
metod för att få mina gamla vänner i hembygden att
dela med sig av sitt vetande. Mången vinterkväll vid
torrvedsbrasans fladdrande sken lyckades jag få dem
både intresserade och talträngda efter att först ha
berättat för dem om något besynnerligt och övernaturligt
som jag själv uppgivit mig ha varit ute för. Följande
fantasi lyssnade de gärna till:
"Jag var aderton år gammal, sorgfri gymnasist. En
vacker sensommarkväll gick jag dammig landsväg
fram. Bortom öppen slätt skymtade byn, som var
målet för min vandring. Kyrkan blänkte vit ur lummig
lövskog. Himlen välvde sig hög och blå, luften var
stilla. Yrfän surrade och blänkte i augustisolen.
Ängarnas gräsmattor voro friska och fullgröna efter ett
ymnigt regn. Naturen var helt enkelt betagande, jag njöt
i mitt unga sinne.
Bäst jag går hör jag mitt namn ropas inifrån ängen.
Rösten tycktes mig välbekant, det var det allra
mjukaste tonfall en flickröst är mäktig. Det klack till i mig.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
