Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SMÅLANDSBLÅ
Av allt vad som i denna bok blivit meddelat torde
intet vara så betvivlat och omtvistat som den
atmosfäriska egendomlighet, vilken sedan århundraden tillbaka
blivit kallad "det smålandsblå".
Två veckor före midsommardagen 1878 stod jag på
ett utsiktsberg på näset mellan Toven och Ålsjön och
såg åt söder. Henriksnäsets berg ådrog sig först min
uppmärksamhet. Det var dimblått som ett å
svedjeland nyss mognat blåbär. Till vänster om det höjde sig
Hunö Böte, ej olik toppkulan på en mast, och dess
färg var så betagande vacker som en klarblå ädelstens.
Jag greps av fjärranlängtan och önskade mig ut till all
denna härlighet, till detta ljuva ögonsmekande blå.
I mediet av augusti 1903 besökte jag Hunö och
befann mig i gott sällskap vid stenkumlet på botets topp
ungefär vid middagstiden. Vår båtkarl klättrade upp
i en tall och såg sig omkring.
— Ja sir Blå Jumfrun! ropade han.
Efter hans anvisning gingo vi till en utsiktsplats, och
verkligen, där långt borta i söder glänste ön Jungfrun
som en safir. Vind kom från väster.
När jag under sommaren 1905 vistades i Södra Tjusts
skärgård, varsnade jag åter denna sällsamma
färgförtoning. Från Stora Fänglösens krön såg jag långt inåt
land Käringsryggens kam och tjustes ånyo vid
anblicken av detta fjärranblå.
Så när hade jag glömt allt detta, om inte minnet av
fjärrsynerna blivit upplivat vid ett samtal med en sjö-
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
