- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
44

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är vackert där om sommartiden vid Botorps
ström. Bördiga åkrar och grönskande ängar med stora
välvuxna ekar utbreda sig där. Ingenstädes i hela
Tjust finns en så leende ymnighet, och det vill inte säga
så litet. Drängen, som eljest inte hade sinne för
naturens fägring, betogs av den, möjligen på grund därav
att han trodde sig se all denna härlighet för sista
gången. Emellertid fick han något annat att häfta sina
blickar vid. I landsvägsdammet upptäckte han ojämna
hjulspår efter en rankig kärra, djupa hovslag efter häst
och många fjät efter människofötter. Nu hade han
slag efter de uslingar han ville träffa och ämnade
följa det, om inte hundan rede märket och villade honom
åt orätt håll.

På andra sidan strömmen delar sig vägen i tvenne,
men han behövde inte alls tveka i valet. Han sprang
backe upp och backe ned ooh såg omsider glimten av
en tjärn rakt i söder, och framför sig hade han åter
en brant stigning. Uppför den stretade en häst med
en tungt lastad kärra. Där hade han följet.
Tattar-käringen satt på åkdonet, men alla de andra gingo
bredvid.

Nu hade Karl Petter behövt vila för att draga andan
till sig, men skulle han kunna få bukt med packet,
måste detta ske på uppförsväg. Nog av, han ropade, och
följet stannade, hälst som den utmärglade hästen inte
orkade mer utan behövde ta igen sig litet.

Drängen kom fram, tog åt hatten och sade till
käringen, som ännu satt kvar på vagnen:

— Hälsninger från frua. Som ja sir att inte
bröllops-klära ä brände eller skinka oppäten eller brännvinet
ut-supet, så ska ja be å få’et tebakers, å de straxt.

Förgäves väntar han på svar, tills en mörkögd flicka
manar med kyligt klar röst:

— Hardvar, kimra tjuringen i sorken!

Tre man i bredd gå nu karlarna fram. Karl Petter
spänner hanen på sin pistol och höjer den med stadig

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemitjust/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free