Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA KLOCKAN
"Vällingsklocka på Helgerum
ho ä då grannlåt varenda tum".
Det var så många underliga saker, som berättades
om den gamla klockan på Helgerum, att det för oss
pojkar, fattiga på sensationer i vår lilla avkrok av
världen, innebar en hel upplevelse att få komma ner till
Gamlegård och se den, ännu hellre höra den ringa sina,
som vi tyckte, silverklara toner ut över bygden.
En eftermiddag, då skolan vid Gölpa var slut för
dagen gick jag, efter att ha avvärjt hotande tillbud att
icke få vara ensam, ner till Gamlegård strax söder om
slottet. Där hängde den, den underbara klockan,
under en takhuv. En gammal stege stod lutad under den,
och på den klättrade jag upp för att bättre komma åt
att se grannlåten. Jag kom klockan så nära att jag
kunde ta i den. Inte var den vacker inte. Ytan var
skrovlig och formen klumpig — ja, grannlåten kunna
vi, tala tyst om.
En sträv röst befallde mig att gå ned. Jag blev så
rädd att jag höll på att dimpa direkt, men hämtade
mig och använde snabbt men förståndigt händer och
fötter. Då jag väl hunnit ned löste rättaren — det var
den sträva rösten jag hört — repet och började ringa.
Då först anade jag, vari det vackra hos den gamla
klockan bestod. Den hade en sällsam, djup klang. Och
dessutom ringde den där rättarn, enligt mitt barnsliga
omdöme, ovanligt väl, följesamt och rytmiskt. Så här
lät det:
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
