Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingen af Athens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
rena, som voro alldeles obekanta med trakten ocli vägarna,, samt slogo dem
så, att endast få af kolonisterna undkommo med lifvet. Äfven Thasierna
försvarade sitt oberoende med oförskräckt mod, men då, efter två års
förlopp, den af Sparta utlofvade hjelpen alldeles uteblef, måste de gifva sig och
efter sina murars nedstörtande komma under Athens lydno.
463 f.Ch. Under det att Athen här och på andra trakter utvidgade sin makt, dels
genom vapenmakt och dels genom kloka underhandlingar, hade Sparta ej
heller setat med händerna i kors. l dess närmaste granskap, i Arkadien,.
hvilade ej dess segerrika vapen. Det hindrade de större städernas
uppåtsträfvande och försvarade de smärres oberoende. I Böotien åter stärkte det
Thebens brutna öfvervigt och skaffade sig derigenom en trogen
bundsförvandt, men Athen en ej mindre farlig granne.
Alla dess företag förlamades likväl genom en stor nationalolycka: till
464 f.Ch. följe af en häftig jordbäfning förvandlades nemligen sjelfva Sparta och flere
andra orter i Lakonien till ruiner. Man trodde att jordskakaren Poseidon
vredgades, emedan man hade slitit några flyende heloter från hans altare i
Tänaron, och landet darrade nu i sina grundvalar för hans vredes utbrott.
De messeniska och till en del äfven de lakoniska heloterna trädde i
förening med den vredgade guden för att bryta slafveriets jernok och
fullständigt krossa sina förtryckare. Men de funno hela borgerskapet, under
anförande af den unge konungen Archidamas, i vapen på stadens ruiner. De
vågade ej anfalla den fruktade fienden, utan drogo sig tillbaka till bergen,
för att der utkämpa en strid på lif och död. Den djerfve Åimnestos, samme
krigare för hvars spjut Mardonius stupade vid Platää, förföljde dem ända till
slätterna vid Stenykleros, Messeniens gamla hufvudstad. Här bjöd han med
sin lilla skara, bestående af 300 män, de från alla håll framstormande
Mes-senierna spetsen. Han kämpade och dog liksom hjelten vid Thermopylä,,
och hans tappra stupade omkring honom. Deras död uppsporrade
Spartia-ternas mod. De fortsatte kriget envist och tappert ända till dess heloterna
hade dragit sig tillbaka och samlat sig på höjderna vid Ithome. Denna sista
borg, der Aristodemos, under första messeniska kriget, fåfängt offrade sin
dotter till fosterlandets väl, försvarade de med förtviflans mod. De
anfallande uttömde förgäfves alla sina anfallsmedel, förgäfves tillkallade de
hjelp-trupper från Ägina och Platää, de kunde dock ej intaga borgen.
I krigets tredje år gjorde Spartanerna slutligen ett för dem högst
förödmjukande steg; de skickade sändebud till Athen för att anhålla om hjelp
derifrån. Atheniensernas skicklighet i att eröfra fasta borgar och städer var
nemligen vida känd, och derföre besvor det spartanska sändebudet det
församlade folket, vid de odödliga gudarna, att villfara Spartas begäran.
Tankarna voro länge delade härom, men då framträdde Kimon, som annars var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
