Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persernas makt drager mot Hellas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
de vida ärmarna ocli de fladdrande benkläderna. De föreföllo ej serdeles
krigiska och likväl vågade de begära något så skändligt af Sparta. Oviljans
yttringar blefvo allt högljuddare och slutligen rusade man från alla sidor på
de djerfva fremlingarna, släpade dem till en djup brunn och nedstörtade dem
deruti, i det man tillropade dem: »Der hafven J jord och vatten!» - Då
man sedan började fundera öfver denna djerfva handling, låg fruktan för
gudarnas vrede öfver detta brott mot folkrätten tung öfver folket. Flere
ynglingar af de berömdaste familjerna beslöto derföre att lemna sig sjelfva såsom
offer för de mördade sändebuden. De begåfvo sig till Susa till konungen
för att dö på hans befallning. Men Xerxes, Darii son och efterträdare, lät
dem återvända ostraffade.
Det gick ej de sändebud, som skickades till Athen, serdeles bättre. De
störtades i en djup afgrund af det rasande folket, emedan man förklarade
dem, genom blotta sin anhållan, för lagbrytare och högförrädare mot folkets
majestät.
Darius fann nu att han endast genom svärdet kunde blifva Hellas’
Öfver-herre, och befallte derföre att påskynda rustningarne. Han uppdrog
anförar-skapet åt Datis, en krigserfareii Meder, samt åt sin brorson, Artaphernes, son
till den lydiske satrapen med samma namn, som hade utmärkt sig under det
Joniska kriget. Dessa, som gerna ville undvika de nordliga vattnen med
dess stormar, inskeppade sig med hären på den kilikiska kusten, gingo i
land på Samos, intogo och Ödelade Naxos, sorn förut hade afslagit en
persisk landstigning, förforo på samma sätt med de öfriga kykladiska öarna, der
blott det heliga Delos skonades, och seglade sedan till Euböa. Efter en
stormning, som varade i sex dagar, intogo de der staden Eretria, hvars
borgare blefvo slagna i kedjor. De skulle vid hemkomsten pryda segrarnes
triumftåg och plikta för sitt deltagande i Sardes förstöring. Nu gällde det
att bestraffa det öfvermodiga Athen på samma sätt, och dertill gaf den gamle
herrsklystne Hippias, som åtföljde tåget, dem åtskilliga goda råd. Han
berättade öfverfältherren, huruledes han för 47 år sedan hade åtföljt sin fader,
Pisistratos, då han med en ringa härstyrka hade infallit i Ättika för att återfå
sin förlorade makt.
Han talade sålunda till fältherren: »Vi landstego ej långt från den lilla
staden Marathon, vunno en ej serdeles blodig seger och a n ryckte på en
beqväm väg öfver Pentelikons södra sluttning emot staden, der våra anhängare
snart öppnade portarne för oss. Låtom oss nu gå samma väg. Om det
vilseledda folket rycker ut emot oss, då är segren otvifvelaktig, cch då skola
mina ännu temligen talrika vänner i staden öppna dess portar för oss.»
Den gamle mannen trodde sig ej taga miste, men han kände hvarken
den nya tiden eller det för sin författning allt uppoffrande folket; han anade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
