Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Hvad statsförfattningen vidkom lät Solon de gamla formerna qvarstå så
mycket som möjligt, om lian ock något ändrade deras väsende. Han behöll
qvar de fyra Phylerna eller stammarna, i hvilka borgerskapet var deladt, men
ordnade dem efter den förmögenhet, som de på den tiden egde. I första
klassen upptogs de, som hade inkomster uppgående till 500 Medimner säd,
i den andra de som skördade 300, i tredje klassen de som fingo 200 och
i den fjerde, de som egde mindre och de icke jordegande. Efter denna
indelning reglerades nu beskattningen och krigsskyldigheten. Borgarena i den
första klassen betalade de högsta skatterna och måste bemanna och
underhålla skeppen under ett krig; Hippeerfie eller ryttarena bildade den andra
och Zeugiterna, eller de tungt beväpnade, den tredje klassen, tjenade i
kriget i den egenskap, som deras namn angifver, och de förra måste alltid
hafva sin häst och de sednare alltid sina vapen färdiga när som helst. Den
fjerde klassen betalade inga direkta skatter och användes blott såsom lätt
beväpnadt fotfolk. För att kunna göra sig ett riktigt begrepp om denna
indelning och förmögenheten på den tiden, vilja vi här anmärka, att en
Me-dimnus säd antogs gälla l Drachma, och att ett sådant mått spannmål kunde
räcka i 46 eller 48 dagar för en man, under det att denne kunde lefva
ganska anständigt på 3 Oboler (0,31 Rmt) om dagen och föda en hel familj
med 5 Miner (== 500 Drachmer eller något öfver 300 Rdr Rmt) årligen.
Man ser att det var ganska billiga tider eller rättare att penningen hade ett
vida högre värde då än nu.
I samma förhållande som borgarena mera eller mindre bidrogo till
stats-inkomsternes utgörande, voro de äfven i besittning af åtskilliga fördelar. De
högsta hedersplatserna, isynnerhet värdigheten af Archont eller medlem af
Areopagen, i hvilken de afträdande välkända A.rchonterna inträdde, stodo
endast öppna för borgare i den första klassen. Ringare embeten förbehöllos
åt folket i den andra eller tredje klassen. Den fjerde egde inga dylika
anspråk men likväl ett stort företräde framom de talrika invandrarne och
frem-lingarna, som ej voro inskrifna i brödraskapen och slägterna: de fingo
nemligen gemensamt med de andra stammarne deltaga i valen af embetsmän, ,
och dessa, isynnerhet Archonterna, skulle ej numera svara inför Areopagen
för sina embetsåtgärder, utan denna domsrätt var uppdragen åt
folkförsamlingen.
Men på det att denna ansvarighet ej skulle, tillfölje af embetsmannens
stora antal, blifva blott skenbar, bildade lagstiftaren en ny myndighet, de
fyrahundrades råd, som förut rådgjorde om de ärenden, hvilka skulle
föredragas uti folkförsamlingen eller Agora, ledde öfverläggningen derstädes och
slutligen läto utföra dess beslut. Detta råd stod på visst sätt under
Ago-ran, under det att Gerusian i Sparta stod öfver densamma; det valdes af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
