Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kadmea och dess hjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en befallning att de dödade fiendernes och isynnerhet Polynikes’ lik skulle ligga
obegrafna och blifva ett byte för gamar och hundar. Den milda och veka
Antigone, som fordom stödde sin faders vacklande steg, erfor denna
befallning med sorg och förtviflan. Hon kunde ej uthärda den tanken att
hennes broder skulle ligga obegrafven och beslöt att trotsa det grymma
påbudet. Hennes mera rädda syster Ismene försökte förgäfves förmå henne att
afstå från sitt beslut, men utan någon menniskas bistånd irrade hon
omkring på slagfältet ända till dess hon påträffade brodrens lik. Med sina
svaga händer gräfde hon en graf och nedlade den dyra kroppen i densamma,
men förräderiets ögon blundade ej. Hon framfördes till Kreon, som, enligt
sin utfärdade lag, dömde henne att lefvande begrafvas. Siaren Tiresias hotade
förgäfves med gudarnes hämnd, emedan deras rättvisa vore en högre och bättre
än menniskornas, men konungen påstod att lagarnes efterlefnad vore det
förnämsta vilkoret för landets välgång, och befallte att straffet skulle
verkställas. Med ett ädelt lugn och i medvetandet af att hafva uppfyllt sin systerliga
pligt underkastar Antigone sig straffet och nedstiger i den rysliga griften.
Men hennes brudgum Haimon, konungens son, dödar sig på hennes graf.
Under de påföljande tio åren uppväxte en rask och krigisk ungdom i
Argos. De slagnes söner blefvo starka ynglingar, och de, Epigonerne,
d. v. s. hjeltarnes efterkommande, uppmanade nu den gamle konungen
Adrastos till ett hämndetåg mot Theben. Väl utrustade och omgifne af
stridbare män samlade sig Adrastos’ son Aegialeus, Polynikes’ son Thersander,
Amphiaraos’ söner Alkmäon och Amphilochos, Tydeus’ son Diomedes, hans vän
Sthenelos, som härstammade från Kapaneus, Parthenopäos’ son Promachos
och flere andre. Epigonerne kommo obehindradt till floden Glisas i Boötien,
men der möttes de af de kadmeiska skarorne. Eteokles’ son Laodamos,
som stod i spetsen för dem, dödade den konungslige ynglingen Aegialeus
och Epigonerne veko redan för hans spjut, men Alkmäon, som var lika vis
och modig som sin fader, kastade sig emot honom och tvang honom och
hans krigare att skyndsamt begifva sig på flykten. Förtviflade och ej mera
litande på de vredgade gudamakterna öfvergåfvo Kadmeerna med qvinnor
och barn sitt fädernesland, för att söka sig ett nytt i Illyriens skogar och
ödemarker; men i Theben insattes den segerrike Epigonen Thersander i sin
faders makt och myndighet. I olikhet med de glada segrarne var den gamle
Adrastos försänkt i djup sorg öfver den fallne sonens död och blef snart
derpå nedlagd hos sin älskling i grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
