Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 8. Pelops och hans slägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hustrun bakifrån kastade ett skynke öfver hans hufvud. Aegisthos trodde
sig nu vara i en lugn besittning af det stora riket och den äkta maka, som
han vunnit genom list och mord. Men en hämnare uppväxte i Orestes,
Atridens sista son, som af dennes syster, Elektra, sändes till morbrodern
Strophios i Phokis. Tillika med denna furstes son, hans trogna vän Pylades,
kom han tio år derefter för att fullgöra blodshämndens pligt. Tviflande vände
han sig först till Apollon i Delphi och begärde råd af honom. Denne svarade:
»Ha de odödlige gudar ej annan hämnare kallat,
Fordrar fadrens skugga den hämnande bragden af sonen.»
Såsom fremlingar inträdde vännerna i Mykenäs gyllene salar. De
lemnade Klytemnestra en urna med påstående att den innehölle den redan döde
Orestes aska. Den usla modren, som alltid fruktat en grym hämnare i sonen
kunde ej dölja sin glädje öfver nyheten om hans död. Orestes dröjer ännu,
men Elektra, som igenkänner honom, stegrar hans vrede ända till raseri och
Pylades påminner honom om gudarnes vilja. Då faller Klytemnestra för
sonens händer och Aegisthos är det andra offret. Men ur det dunkla Hades
uppstiga Eumeniderne (hämndens gudinnor) liksom sjelfförebråelsen och
samvetsqvalen i förbrytarens själ. Modermördaren flyr för deras ormgissel och
söker skydd hos den Delphinske Apollon. De förskräckliga gudinnorna följa
honom, vädrande likt blodhundar blodspåren, ända in i templet. Der vända
de om då de hotas af guden med silfverormen, som skjutes från bågen, och
nu erhåller den olycklige det rådet att begifva sig till Tauris till barbarerne
och återföra Artemis heliga bild derifrån och till Hellas. I Tauris påträffar
han sin syster Iphigenia, hvilken förut blifvit ditförd af gudinnan, som ville
skydda henne för de olyckor, hvilka hemsökte Tantalos hus och
efterkommande. Den rena, gudavigda prestinnan försonade brodrens brott och båda
återvända med gudabilden till den älskade fosterbygden.
Här skulle vi kunna berätta att Agamemnon betyder den nådige,
Aegisthos den stormige, Orestes bergsbon, och att Iphigenia var ett af Artemis
binamn; vi skulle kunna uttyda alltsammans som en allegorie, men, såsom
vi redan anmärkt, sagan i dess sammanhang och dess hela inre betydelse
synes oss stå vida högre. Dess sång tränger oss till mötes ur den gråa
forntiden och vi känna oss uppskakade af de sanningar, som innehållas i
den, samt tillfredsställda genom lösningen af densamma. Ty det blifver dock
sannt i evighet: om ock ett orakel tillrådt dådet, äro dock Erinnyerne, som
efter dess begående uppstiga ur djupet, ännu mäktigare. Allt syndigt som
menniskan gör måste hon försona. Denna sanning, som försinligas genom
sagan, har forntidens störste skald behandladt efter sitt sätt att se saken,
och härmed komma vi att längre fram göra närmare bekantskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hellas/0060.html
