Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hellenernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom Ungerns vidsträckta slätter. Vid dess gräns uppstiga ånyo de blå
bergen och man ser snart Belgrad, den första turkiska staden, stiga fram
för blicken med sin hela österländska utrustning af moskéer och minareter.
Om man nu stadnar här och rådfrågar sin reskarta, för att bestämma hvad
väg nu skall tagas, är det klart att den ginaste vägen till Grekland bär rakt
söderut; men den är tröttsam och besvärlig samt dessutom farlig. Den
stänges oupphörligt af höga, branta berg, utgreningar af de snöbetäckta
Alperna. En gren, den gamle Hämus, drager österut, och från den utgår i
sin ordning åt sydost bergsryggen Rhodope, på hvilken Orpheus, enligt den
gamla sagan, tämde barbarer och rörde stenar med sin sång. En annan
större bergskedja, Skardos och Pindos, går söderut och skulle leda till
Grekland, om man följde dess snötäckta toppar såsom vägvisare. Men det skulle
blifva ganska svårt att hålla rätta vägen i denna labyrint af obanade berg,
och barbariska folkslag bo ännu, såsom i fordna tider, på de öde höjderne
och bland de gapande afgrunderne. Bland dem ströfvade i den gråa
forntiden de krigiska Illyrierne, hvilka lågo i delo med de söderut boende epirotiska stammarne, Chaonierne, Molosserne och Thesprotierne, samt de österut
lefvande råa Thrakierne. De folk, som i våra dagar bebo dessa vidsträckta,
oodlade landsträckor, stå ej långt efter sina förfäder i lust för strid och
plundring. Till namnet lyda de alla, visserligen under Padischah i
Konstantinopel, men de röfva och plundra dessutom för egen räkning. Deras krigare,
de fruktade Palikarerne, kunna med stor skicklighet använda bössor, pistoler
och den för hufvudens afskärande oumbärliga jataghanen, och med detta lands
nuvarande laglösa tillstånd tör det dröja länge nog innan näfrätten kan blifva
afskaffad och en damm satt för de inbördes striderne och våldsgerningarne.
Derföre hålla de resande sig gerna på ett visst afstånd från de vilda
bergen och följa heldre Donaus lopp ända till hafvet. Detta haf kallades af
de gamle Pontus Euxinus, d. v. s. det gästvänliga hafvet, troligen till följe
af dess fruktbara och behagliga kuster. Dessa hafva allt förlorat åtskilliga
af sina behag under det osmaniska väldet, men om man följer dess bugter
söderut ser man snart Hämus’ utskjutande uddar, hvilka erbjuda sjöfaranden
pittoreska utsigter af allehanda slag. Isynnerhet är detta fallet der Mindre
Asiens kust tyckes tränga sig fram och alldeles tillstänga hafvet; men de
stormande vågorne hafva brutit sig en väg, Bosforen, och håller de båda
verldsdelarne på afstånd från hvarandra. Det är en skön resa, den på detta
vatten, med Europa till höger och Asien till venster, under det att Aja
Sofias (Sofiamoskéns) gyllene halfmåne i solljuset blänker på afstånd i sundets
fond. Snart framskymta allt flere kupoler, minareter, kiosker och palatser,
herrligt grupperade bland skuggrika sykomor- och terebinth-lundar. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
