Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag vet inte —!" sade hon. "Jag kan
inte–!"
Han reste sig. "Du behöver visst inte svara
nu," sade han allvarligt. "Kom det så
oförberett?"
Helena log för sig själv, ty hon visste inom
sig, att det var detta, som fyllt hennes dagar
med glädje denna tid.
"Men ma—!" sade hon.
"Jag kan inte förklara varför," svarade han
leende, "men jag älskar ingen annan än dig.
Du uppfyller både mina dagar och nätter, och
jag längtar efter dig–-om du visste!"
Helena såg upp till honom. Han tog bägge
hennes händer för att hjälpa henne upp från
marken. Men när han drog upp henne, kom
hon tätt intill honom, och plötsligt, oemotståndligt
slog han armarna om henne, och de kysstes,
medan månskäran stack upp över de mörka
trädtopparna, och en trast gav till en gäll, klar
vissling inne i skogen.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
