Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Valtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lända. Men allt detta var nu glömt och förlåtet.
Ra Vatu bevistade gudstjänsterna icke blott som
omvänd hedning, utan också som omvänd
polyga-mist. Han ville bara vänta, försäkrade han
Starhurst, tills hans äldsta hustru, som var mycket
sjuklig, hann dö.
John Starhurst for uppför den nästan stillastående
Rewa i en av Ra Vatus kanoter. Han fick begagna
den i två dygn, sedan skulle den fara tillbaka, när
han nått sitt första mål i bergstrakterna. På långt
avstånd kunde man se som i en dimma dessa berg,
som utgjorde Storlandets ryggrad. Och dagen
igenom höll John Starhurst sina ögon fästade på dessa
berg, som utgjorde målet för hans längtan.
Ibland bad han stilla för sig själv. Ibland
förenade sig i hans böner Narau, en infödd missionär,
som blivit Lotu för sju år sedan, då doktor Jamers
Ellery Brown räddat honom från att bli stekt och
för hans frälsning betalat hundra tobaksflätor, två
bomullsfiltar och en stor flaska »smärtstillande
vatten». Efter tjugufyra timmars enslighet och bön
hade Naraus öron uppfattat kallelsen att slå följe
med John Starhurst på hans missionsresa till
bergstrakterna.
»Herre, jag vill sannerligen gå med er»,
förklarade han.
Och John Starhurst hade mottagit hans
erbjudande med glädje. Sannerligen, Herren var med
honom, när denne omvände hedning ville lämna
allt för att följa den ringaste av hans tjänare på
färden till de ogudaktige.
»Ja,g är den ringaste av alla Herrens tjänare»,
7 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
