Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tenytan då och då tillräckligt länge för att hålla kvar
andan. Men luften bestod mest av vatten i skum
och droppar.
Det var tio mil tvärs över lagunen till det yttre
sandrevet. Om varandra slungade trädstammar,
bjälkar, vrakspillror efter kuttrar och hus dödade
nio bland tio av de olyckliga varelser, som råkade
komma med livet över lagunen. Utmattade och halvt
drunknade slungades de in bland detta bråte och
maldes sönder. Men Mapuhi hade tur. Hans chance
var en på tio; han fick den genom en ödets nyck.
Han kravlade sig upp på sanden, blödande ur ett
tjog sår. Ngakuras vänstra arm var avbruten och
fingrarna på hennes högra hand krossade, pannan
och ena kinden hade fläkts upp ända intill benet.
Han grep tag i ett träd, som ännu stod, höll sig
fast, kippande efter andan, medan lagunens vatten
ibland steg honom ända till midjan.
Vid tretiden på morgonen hade orkanen rasat
ut. Klockan fem blåste det endast en styv bris,
klockan sex var det fullkomlig stiltje och solen sken.
Sjön hade lagt sig. Vid den ännu oroliga brädden
av lagunen såg Mapuhi de lemlästade kropparna
av dem som ej lyckats komma i land. Alldeles
säkert funnos Tefara och Nauri bland dem. Han
började gå längs stranden och undersöka liken. Så
träffade han på sin hustru till hälften liggande i,
till hälften ovan vattnet. Han satte sig ned och grät
och hans naiva sorg tog sig uttryck i ett slags
djurläten. Då började hon oroligt röra på sig, jämrande
sig. Han såg närmare efter. Hon var icke blott vid
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
