Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället för att få ett hus, hade han betalat sin skuld
och inte fått någonting över.
»Du är en dumbom», sade Tefara.
»Du är en dumbom», sade Nauri, hans mor.
»Varför lämnade du pärlan ifrån dig!»
»Vad skulle jag göra?» protesterade Mapuhi. »Jag
var skyldig honom pengar. Han visste att jag hade
pärlan. Ni hörde ju att han bad mig få se den.
Jag hade inte talat om det för honom; det måste ha
varit någon annan. Och jag var skyldig honom
pengar.»
»Mapuhi är en dumbom», härmade Ngakura.
Hon vara bara tolv år och förstod inte bättre.
Mapuhi gav luft åt sina känslor genom att ge henne
en örfil, så att hon tumlade omkull, medan Tefara
och Nauri brusto i gråt och fortforo att gräla på
honom på kvinnors vanliga sätt.
Huru-Huru höll fortfarande vakt vid stranden och
fick sikte på en tredje skonare, som drejade bi och
firade ned en båt. Det var Hi ra och ägdes av
Levy, den tyske juden och den störste
pärluppköpa-ren av alla, och Hira var guden för alla fiskare och
tjuvar på Tahiti.
»Har ni hört nyheten?» frågade Huru-Huru, när
Levy, en tjock karl med grova, osymmetriska drag,
steg i land. »Mapuhi har hittat en pärla» — och
så samma historia som förut. »Han har sålt den till
Toriki för fjorton hundra Chili — jag lyssnade
utanför och hörde det. Toriki är också en dumbom.
Ni kan köpa den billigt av honom. Kom ihåg, att
jag var den förste, som talade om det. Har ni litet
tobak ?»
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
