Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans. Han var ingen slagskämpe; tvärtom var
han idel älskvärdhet och försynthet, ett riktigt barn,
fastän han i det närmaste var sex fot lång och
hade muskler som en gladiator. Men fastän har.
inte var någon slagskämpe, var han inte feg. Han
hade tvärtom ett lejons hjärta, och under de år
som sedan följde såg jag honom många gånger
utsätta sig för risker, som jag aldrig skulle vågat
drömma om. Vad jag menar är, att fastän han
alltid undvek att komma i slagsmål, om det var
möjligt, sprang han aldrig sin väg, om det blev allvar.
Och kom han i gång, gällde det att se upp. Jag
glömmer aldrig vad han gjorde med Bill King. Det
hände på tyska Samoa. Bill King var ansedd som
den bästa tungviktsboxaren i amerikanska flottan.
Han såg ut som ett stort odjur, en riktig gorilla,
en av dessa män som alltid slogo till lika snabbt som
hårdt. Det var han som började och han sparkade
Otoo två gånger och drev till honom med näven
en gång, innan Otoo fann det lönt att svara. Men
sedan dröjde det inte fyra minuter, förrän Bill King
var den olycklige ägaren av fyra avbrutna revben,
en bruten underarm och en ledbruten skuldra. Otoo
förstod ingenting av systematisk boxning, han
begagnade endast sin styrka, och det tog väl tre
månader innan Bill King hämtat sig från det där
nappataget en eftermiddag på stranden utanför Apia.
Men jag går min berättelse i förväg. Vi delade
däcksluckan. Vi turade om. Medan en låg och
vilade raklång på den, höll den andra bara fast
med händerna med huvudet över vattnet. På det
sättet drevo vi i två dygn över oceanen. Till slut
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
