Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen sade mig efteråt att han heller inte visste
något. Hon blev bokstavligen söndersliten, smulad
sönder i små bitar, förintad. När jag kom till mig
själv igen, befann jag mig i vattnet, simmande
automatiskt, ehuru jag var till två tredjedelar drunknad.
Hur jag kommit dit hade jag ingen aning om. Jag
kom ihåg att jag sett Petite Jeanne flyga
istycken, vilket måste ha varit i samma ögonblick som
mitt eget medvetande blåstes ur mig. Men där var
jag nu utan annan möjlighet än att försöka göra
mitt bästa, och däri låg ingenting så synnerligen
lovande. Stormen dånade igen, sjön var ej så hög
och mera regelbunden och jag förstod att jag
kommit ut ur medelpunkten. Lyckligtvis funnos inga
hajar i närheten. Orkanen hade skingrat den
rov-giriga flock som omgivit dödsskeppet och slukat
liken.
Det var ungefär middagstid, när Petitejeanne
gick under och det måste ha varit två timmar senare
som jag fick fatt i en av hennes luckor. Det
regnade stridt och tungt och det var den renaste slump
som drev mig och däcksluckan tillsammans. En
kort tågstump satt fast i en krampa och jag visste att
ett dygn åtminstone skulle jag nu kunna reda mig,
om inte hajarna kommo tillbaka. Under tre timmar,
kanske längre, höll jag mig fast vid luckan, under
det jag med slutna ögon koncentrerade hela min
viljekraft på att supa in tillräckligt med luft för att
hålla mig vid liv och på samma gång undvika
att få i mig så mycket vatten, att jag skulle sjunka.
Då tyckte jag att jag hörde röster. Regnet hade
upphört, både storm och sjö lade sig märkvärdigt
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
