Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
— Halft försupen?
— Också en bortlagd ovana. Han är nu en ganska
hygglig karl.
— Något tafatt i sitt sätt att vara?
— Huru vet du allt detta?
- Bah, min herre, — svarade hon med ett för-
tjusande småleende, — när man varit så dåraktig att
bortgifva sitt hjerta, så söker man skaffa sig nog-
granna underrättelser om af hvem man låtit röfva det
och jag tillstår att de historier jag här i Skåne, förra
gången jag var här, hörde om Calle Berglund just icke
voro egnade till att styrka min kärlek.
— Och dock bief du mig trogen!
— Jag trodde att man beljög dig. Skildringen af
din bild var så olika den man jag lärt känna. Och
nu vet jag att jag hade rätt.
En ny omfamning.
— Förlåter du mig, Augusta?
— Jag förlåter dig!
Huru gerna än de båda älskande skulle fortsatt
sitt samtal, så insågo de dock nödvändigheten af att
åtskiljas. Han följde henne till hotellet och lofvade
att återkomma fram på förmiddagen för att tala med
hennes föräldrar.
Med en varm handtryckning och en kärleksfull
blick skildes de åt.
Augusta begaf sig upp på sitt rum, klädde af sig,
inpackade omsorgsfullt bomullsklädningen, hvilken hon
föresatte sig att gömma såsom en kär relik. Hon
lade sig och föll strax i djup sömn, ur hvilken hon
ej uppvaknade förr än kammarjungfrun kom för att
kläda henne till frukosten.
Föräldrar och syskon förvånades öfver den lifliga
glansen i hennes ögon, den friska rodnaden på kin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
