Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fattiga fiskaren, som hade hört den verklige
näktergalen, sade: ”Det låter bra nog;
det liknar också näktergalssång; men der
faltas något, jag vet icke hvad.”
Den verkliga näktergalen blef förvist från
land och rike.
Konstfogeln hade sin plats på en silkesdyna,
tätt intill Kejsarens säng. Alla presenter
den hade fått, guld och ädelstenar, lågo rundt
omkring den och i titel hade den stigit till
Kejserlig Nattbords-sångare, i rang till Numro
Ett på venstra sidan; ty Kejsaren räknade
den sidan för att vara förnämst, på hvilken
hjertat satt, och hjertat sitter till venster,
äfven på en Kejsare. Och spelmästaren skref
tjugufem band, bara om konstfogeln, och det
var så långt och så lärdt och med de aldra
svåraste chinesiska ord; och allt folket sade,
att de hade förstått det, ty annars hade de
ju varit dumma och blifvit bultade på magen.
Så gick det ett helt år. Kejsaren, hofvet
och alla andra chinesare kunde utantill
hvarenda liten ton i konstfogelns sång; men just
derför tyckte de nu aldrabäst om den. De
kunde sjelfva sjunga med och de gjorde det.
Gatpojkarne sjöngo: ”Zizizi! kluck kluck kluck,”
och Kejsaren sjöng — Ja, det var bestämdt
mycket vackert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
