Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det är herrligt!” sade de allesammans, och
den som hade ditfört den dyrbara fogeln, fick
genast titel af Öfver-Kejserlig
näktergal-förare.
”Nu måste de sjunga tillsammans, så blir
det en duett,” sade Kejsaren.
Och så måste de sjunga tillsammans, men
det ville icke riktigt gå, emedan den verkliga
näktergalen sjöng på sitt vis, och den
konstgjorda gick på valsar. ”Felet är inte hos
honom,” sade spelmästarn, ”han är serdeles
taktfast och helt och hållet af min skola.”
Så skulle konstfogeln sjunga allena. Den
gjorde lika mycken lycka som den verkliga;
och så var den också bra mycket grannare
nu se på: den glimmade som armband och
bröstnålar.
Tre och trettie gånger sjöng den om samma
stycke och var ändå icke trött. Man hade
gerna hört den ännu en gång, men Kejsaren
mente, att nu skulle också den lefvande
fogeln sjunga litet. — Men, hvar var den?
Ingen hade märkt, att den hade flugit ut
genom det öppna fönstret, bort till sina gröna
skogar.
”Men, hvad är det för fasoner?” sade Kejsaren.
Och hoffolket bannades och mente, att
näktergalen var ett ytterst otacksamt djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
