Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans. Ni hoppar och jag dansar. Lyckligare
än vi två kunde intet par blifva.”
”Såå, tror ni det?” sade bollen. ”Ni torde
icke veta, att mina föräldrar ha varit
saffianstofflor, och att mitt hjerta består af en
kork?”
”Ja, men jag är af mahogny," svarade
snurran, ”och stadsfiskaln har sjelf svarfvat mig,
ty han har en egen svarfstol; och det är
honom ett stort nöje.”
”Ja, det der kan jag icke lita på,” sade
bollen.
”Jag vill aldrig dansa mer, om jag säger
osanning,” yttrade snurran.
”Nog talar ni mycket för er egen sak,”
inföll bollen, ”men jag kan ändå icke, ty jag
är så godt som till hälften förlofvad med en
svala. Hvarje gång jag far i luften, sticker
den vackra fogeln hufvudet ut ur boet och
ropar: ”Vill ni bli min?” — Och nu har jag
inom mig sjelf sagt ja, och det är så godt som
en half förlofning. Men er lofvar jag, att jag
aldrig skall glömma er.”
”Ja, det lär visst hjelpa mig,” sade snurran,
och så talade de icke mer till hvarandra.
Följande dagen blef bollen framtagen. Snurran
såg, hur den flög högt upp i vädret, likasom
en fogel; man kunde, till slut, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
