Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nå, då skall du icke ha någon mening, när
förnuftigt folk talar.”
Och ankungen satt i vrån och var vid dåligt
lynne; då kom han till att tänka på friska
luften och solskenet. Han fick då en sådan
förunderlig lust till att flyta på vattnet.
Slutligen kunde han icke stilla sin längtan;
han måste tala om den för hönan.
”Hvad går åt dig?” frågade hon.
”Du har ingenting att göra, derföre komma
sådana der nycker öfver dig. Lägg ägg och
spinn, så gå de bort igen.”
”Men det är så ljufligt att flyta på vattnet,”
sade ankungen, ”så ljufligt att få det öfver
hufvudet och dyka ner på botten.”
”Jo, se det måste just vara ett härligt nöje,”
sade hönan, ”du har säkert blifvit galen. ”Fråga
katten der; han är den klokaste jag känner.
Fråga honom om han tycker om att flyta på
vattnet och dyka ned — jag vill icke tala om
mig. — Fråga sjelfva vår matmor, den gamla
gumman. Klokare än hon måtte väl ingen
finnas i verlden. Tror du hon har lust att
flyta och få vatten öfver hufvudet?”
”Ni förstår mig icke,” sade ankungen.
”Ja så, förstå vi dig icke, hvem skulle då
förstå dig?” svarade hönan. ”Hvilken, menar
du, är klokare än Måns och vår gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
