Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
känslornas böljegång i hans inre. Och i hemmet hände det,
när ban kände sinnes jämvikten störd, att han, utan att säga
ett enda häftigt -ord, tog hatt och käpp för att göra en
promenad eller gick ner till stranden, sköt ut båten och gjorde
en roddtur, tills han återvunnit sitt lugn.
Arbman åtnjöt i hög grad de andligt intresserades
förtroende. Härpå satte han även stört värde. Men någon
popularitets jägare var han ej. Lika litet som ban filtade
efter beröm, lika litet fruktade han tadlet. I medvetandet
om renheten av sina avsikter och syften kunde ban även
finna sig i att vara oförstådd ooh misskänd.
Hos en man med Arbmans kärlekssinne fanns
naturligtvis en stark medkänsla för andra, ej blott för andligt
bekymrade och lekamligt nödställda, utan även för dem som
gjorde sig skyldiga till uppenbara .brott och överträdelser.
Det var nästan som om han själv känt samvetsnöd å deras
vägnar. Och i fråga om gängse folksynder kände han det
som de gamla profeterna. Han såg i det rådande fördervet
en gemensam skuld, vari varje enskild hade sin andel.
Denna hans medkänsla gjorde, att bestraffningens ord, som han
offentligt eller enskilt uttalade, verkade bevekande,
uppfordrande på hans åhörare.
Liksom sin själsfrände Jung-Stilling var Arbman »god
vän med naturen». Hans mottagliga själ var en spegel,
där ej blott nådens under utan även den yttre skapelsens
härlighet avspeglade sig. Han var ej någon jordbunden
nyttans träl, på vilken solen fåfängt slösade sitt guld, ej heller
någon världsfrånvänd asket, ’för vilken vågorna glittrade och
fåglarna kvittrade förgäves. Om tiderna, när de olika
slagen av flyttfåglar kommo och foro, gjorde han noggranna
anteckningar i sin almanacka; diet var tydligen med saknad,
han såg den fara och med glädje, han iakttog deras åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
