Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okunnighet och vidskepelse. Dryckenskap och andra laster herskade.
Men det dröjde ej länge, förr än läget var förändrat [1]
Med kraft och ljungande nit uppträdde Arbman mot de
rådande osederna. Den andliga okunnigheten sökte han
[1] Vid sin flyttning till Bergs pastorat var Arbman ej mycket
välkommen i Klövsjö; man visste, att 1 an var fiende till superiet, något som
syntes Klövsjöborna som en orimlighet; de hade ock av denna orsak vid
valet röstat emot honom. När Arbman väntades till Klövsjö på sin
första predikotur, lär kyrkovärden Sivert Olsson ha yttrat: »Ja, jag ikan
nu inte komma undan att ta emot prästen efter jag är kyrkvärd, men
nog tror jag det skall bli sista gången så väl som den första.
Läsar-präster tycker jag inte om, men rädd dem är jag inte, och båda delarna
ska han få veta». — När Arbman kom, var han som alltid lugn och
vänlig på sitt uppriktiga, enkla sätt och språkade med värdfolket om litet
av varje utan att på någ t sätt gå anfallsvis till väga. När han rest,
frågade någon Sivert hur det gått. »Jag hade ingen råd för honom», var
svaret, »jag har aldrig sett nån töcken som han förr». —
Sivert Olsson kom senare genom Arbmans inverkan till en
genomgripande sinnesändring och förblev till sin död en varm kristen. Hans
tillgivenhet för Arbman tog sig, så länge han levde, uttryck i den
hjärtligaste gästfrihet och välvilja, inte endast mot A. själv, utan mot alla
medlemmar av hans familj. År 1878 kom en av Arbmans döttrar att
passera Klövsjö en vinterkväll. Då hon steg in i stugan, där Sivert
Olssons bodde, satt gubben Sivert mitt på golvet i rödluva och skjortärmar
och läste vid skenet från den väldiga spisbrasan. »Sivert Olsson känner
väl inte igen mig?» — »Nä, män je förstaer ’e» — svarade han på sin
Klövsjö-dialekt och med tindrande ögon. Och sedan var hon som barn
i huset, omhuldades på alla sätt och bestods nästa dag fri skjuts till
Vemdalen. På samma sätt blev Arbmans son Olof, en tid komminister i
Linsell, mottagen på sina genomresor, och alltid fick han fri skjuts.
Gubben Sivert var en trofast och minnesgod vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0075.html
