Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid / 9 (1923) Author: Carl Jonas Erik Hasselberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Likt de små luftblåsorna, som från insjöns botten
höja sig till vattenytan för att där en stund
glänsa i solens sken, stiga hos den till åren
komne barndomens och ungdomens minnen upp från
det undermedvetnas djup för att i medvetandets dager
gnistra som diamanter eller glimma som tårar. Glada eller
vemodsfyllda, få de för den inre blicken ofta det nyss
upplevdas klarhet; det är, som hade allt hänt i går.

Bland de käraste av mina egna barndoms- och
ungdomsminnen räknar jag dem som stå i samband med namnet
ERNST ARBMAN. Den vördade församlingslärare, som
bar detta namn, har för mig (liksom helt visst för många
andra) betytt långt mer än han själv vetat om, och jag står
till honom i en oförgätlig tacksamhetsskuld.

Att objektivt skildra en person, till vilken man stått i
ett så nära förhållande, är ej lätt; framställningen måste bli
subjektivt färgad. Den måste ock, i det fall varom fråga
är, bli ofullständig, detta så mycket mer, som personliga
minnen och strödda meddelanden av efterlevande anhöriga
jämte ett fåtal dokument i handskrift och det lilla, som
finnes i tryck om och av den skildrade, utgjort det enda
material, jag haft att tillgå. Härtill kommer, att mina egna
minnen och intryck blott avse de sista tjugofem åren av
den skildrades levnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>