Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska lagens kyskhetsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtto». När därvid upplystes, att lagkommissionen
icke glömt kyrkan, utan föreslagit, att mannen skulle
till kyrkan giva 4 daler och kvinnan 2, så teg
vördiga prästerskapet och låtsades alldeles icke om sin
gamla Moses eller hans förbud mot att samla —
skökolön i Herrans hus.
Denna kära penning fick kyrkan ock behålla i
rikslagen av 1734. Däri dessutom stadgas böter eller
fängelse vid vatten och bröd som straff för s. k. otukt.
Med några mindre ändringar — kungl. förordningen
av den 10 april 1810 t. ex. tog i betraktande »de
åtskilliga omständigheter, som kunna föranleda till
mildring i straffet för lägrad kvinna», — förblev den
lagen gällande ända till 1864, då vår nuvarande
strafflag såg dagen.
Först med den uppgåvo de svenska lagstiftarna de
många århundradenas lönlösa försök att med straff
mota otuktsdjävulen. Men kvar står ändock
i vår lag olika dom över kvinna och man,
som brutit mot kyskhetsbudet. I
Giftermålsbalkens 13 kap. 7 par. heter det nämligen, att
om mannen efter vigseln erfar, att hans hustru förut
haft något intimt förhållande, så kan han, om han
andrager saken inom den föreskrivna tiden av sex
månader från det hustruns »vanheder» blev av honom
känd, få äktenskapet utan vidare upplöst. Men
hustrun äger ej denna rätt, ifall hon erfar något i samma
väg från hans ungkarlstid.
En svensk lagtolkare säger härom: »Ingalunda
är det lagens mening, att mindre kyskhet skulle
fordras av mannen äu av kvinnan,– – – – – men
lagstiftaren rättar sig ofta efter folks omdöme, och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
