Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rätt belåten följde unge Thure vinken, nöjd
med att få gå in till sin beqväma soffa och röka
i ostörd ro.
När damerna blifvit ensamma, började tant
Barbara:
»Jag skall berätta dig, min kära Mimmi,
att jag i förra veckan hade bref af min måg
Stålkrans; han skall nu på sina embetsresor, och
han ber mig taga sin lilla dotter Elsa till mig
under tiden. Redan i afton väntar jag henne
med sin sköterska, och for min salig Adelaides
skull . . .» Här blef tant Barbara ännu rödare
och fick liksom några tårar i halsen.
Lilla Elsa var nemligen enda barnet till
hennes afgudade dotter Adelaide, död för fyra
år sedan vid den lillas födelse. Tant Barbara
hade icke kunnat trösta sig öfver sin enda
dotters bortgång; slaget verkade förbittrande på
henne, helst hon hade sina egna tankar om
huruvida hennes herr måg verkligen förstått värdera
denna förlorade skatt.
Gumman Barbaras mindre välvilliga
suppositioner voro emellertid helt och hållet
ogrundade, endast alstrade i hennes egen kokande
hjerna.
Kapten Stålkrans var hvarken ett geni, ej
heller en särdeles känslig menniska, han
plågades ej af en liflig inbillning och hade alls ingen
lätthet att konversera; men han egde en sann
och redbar karakter och sunda, allvarliga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
